JÄVLA SKIT!...eller?

När jag kom på morgonen så hade den övre listen, den som satt fast med magneter, ramlat av. När jag kom närmre såg jag varför...

Baksidorna hade slagit sig ännu mer och det var en böjning som i slutänden gjorde en 5mm glipa. Jag försökte fundera ut en lösning men kom inte riktigt på någon som skulle göra baksidan platt utan att jag lade till en förstärkande ribba eller nått. Jag svor en del och bestämde mig för att helt enkelt skita i det jävla skit materialet Kirai och göra skiten i plywood. Det skulle gå ganska snabbt att göra delarna i plywood och jag kunde ju montera av gångjärnen och återanvända acrylglaset. För säkerhets skull kontrollmätte jag acrylglaset och insåg då att det var 3mm smalare än ett A4, så det kunde jag inte heller använda och jag hade inget mer acrylglas som jag kunde använda och jag köpte dom två sista glasen på bauhaus som dessutom var det enda stället som hade rätt dimensioner.

#FML

Jag satte mig och tog en funderare till. Om slöjdobjektet inte gick att använda till mitt nuvarande syfte, så kanske jag kunde fixa objektet och använda det till ett nytt syfte? Lösningen på problemet med de böjda baksidorna var ju att skruva fast dom i någonting riktigt stabilt därigenom pressa dom platta igen. Jag hade en stenhård ekplanka sen ett tidigare projekt, så jag fixade till den, försänkte några nyckelhålsfästen på baksidan och limmade/skruvade/tvingade fast ramarna i en uppslagen position med ekplankan som ett bakstycke. Det funkade bra och blev spikrakt och platt. Utseendemässigt såg det ut som en sån där tavla med regler som man brukar se på pubbar, gamla butiker eller fabriker, men det skulle också kunna vara en menytavla från utanför en restaurang...

 Jag kom att tänka på tiden under min uppväxt som jag spenderade med min far på hans pizzeria, Pizzeria Stella i Storfors. Han hade inte riktigt varit en del av mitt liv under min uppväxt på grund av olika anledningar, men när jag i tonåren började hälsa på honom och jobba i pizzerian så fick vi en massa kvalitéts tid tillsammans och jag kände på sätt och vis att det var då jag faktiskt skapade banden till honom som finns än idag. Jag blev påmind om en dag då jag undrade varför han inte hade en meny utanför pizzerian. Svaret var så typiskt honom:
- Det står pizzeria i namnet. Jag har pizza, varför ska jag ha en meny? Hajde! hacka lök!

På grund av missödet med materialvalet var jag tvungen att radikalt tänka om uppgiften, men jag känner att lösningen nästan blev bättre än originalplanen. Dessutom sparade jag en massa jobb och det är ju alltid skönt.